Går det verkligen att stoppa gatuvåldet?

I en artikel i DN på internet kunde man nyligen läsa att våldet i Sverige minskar. I artikeln framkom att Brå noterat att det grova våldet minskar och att det dessutom är en ytterst liten risk för att bli utsatt för våld i Stockholm. Brå konstaterar att antalet döda p.g.a. grovt våld halverats på 10 år. Visst borde vi alla bli glada över dessa nyheter, men hur vanligt är det att man dör av våld? I samma artikel i DN står att flest brott anmäls i Stockholm. Totalt anmälda brott i Stockholm 2009 var 185.908. Av dessa var 16.369 våldsbrott.

Det finns många initiativ för att  behandla våldssymtomen men vi måste bli bättre på att se grundorsakerna och där initiera samordnade insatser för att på längre sikt verkligen kunna bromsa våldsutvecklingen.

Våldsutvecklingen har haft en ytterst negativ trend de senaste 10 åren och Brå:s rapport inger inte den trygghet vi förtjänar som medborgare i en demokrati. Vet inte vad du tycker men jag delar nog inte helt Brås slutsatser om att riskerna är ytterst små att bli misshandlad. Att vara ung i Stockholm innebär inte att vi sitter hemma eller alltid har en bil eller tar taxi hem från möten eller fester. Vi kanske inte heller har tillträde till lokaler i de mest ?säkra? områdena, varför vi av naturliga skäl har en större ?exponering? än äldre medborgare. I alla lägen måste vi ha en vision att de gator och torg vi besöker, ska vara trygga för alla.

 

Nya faktorer som oroar

Trots att flertalet olika insatser på olika nivåer i samhället initierats, tycks det vara svårt att stoppa våldsutvecklingen. Det nya och ytterst oroväckande inslaget i våldsutvecklingen, är att våldet går neråt i åldrarna och att gäng med ungdomar gruppmisshandlar en annan människa. Man kan fråga sig hur och varför våldet tagit denna utveckling.

Som alltid är problem orsakade av en rad olika faktorer och åsikterna om, vad och till vilken grad detta spelat roll, varierar och beror på vem man frågar. I samtal med de som dagligen arbetar med brottsoffer framkommer en tydlig åsikt till varför våldet har haft denna utveckling. Man anser att den grundläggande respekten för medmänniskorna har minskat och det verkar som om misshandeln, i fler fall än tidigare, fortsätter när offret ligger ner.                                                                                                   

En kärnfråga här är naturligtvis: Varför misshandlar man? En annan är: Hur kan vi stoppa våldsutvecklingen?

Efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani på Kungsholmen i oktober 2007, och i det arbete mot våld med den ideella föreningen Stoppa Gatuvåldet, har jag haft möjlighet att möta med en rad olika människor som direkt är involverade i ämnet gatuvåld. Mötet med dessa människor: brottsoffer, gärningsmän, fältarbetare, lärare, läkare, föräldrar, poliser och makthavare, har naturligtvis varit enormt givande och lärorikt. Genom dessa samtal har jag försökt få insikt i bakomliggande orsaker till att ta steget att misshandla någon. Lika viktigt var det naturligtvis att fånga upp de mekanismer och intiativ som skulle kunna bromsa våldsutvecklingen.

 

Varför misshandlar man?

I direkta samtal med unga gärningsmän framkommer att de ofta inte finns en egentlig anledning till att slå någon ? våldet är ofta helt oprovocerat. Man slår för att visa makt och få respekt hos andra. En häpnadsväckande observation vid en gruppmisshandel var att flera i gruppen mådde mycket dåligt av situationen och helst ville att någon, i gruppen eller utomstående, skulle stoppa den uppseglande misshandeln. Man blev tvungen att sparka ?lite? för att tillhöra gruppen och man slog kanske för att själv inte bli slagen. I möten med just gärningsmännen förstår man att det inte krävs mycket för att en livsfarlig misshandel initieras. Kommentarer som:  ?-Han glodde på mig...?, ?-Djävla bög...? eller ?-Jag var så djävla full...? var tillräckliga för att starta en misshandel.

 

Vilka orsaker bidrar till ökat gatuvåld?

Det finns flertalet troliga orsaker till varför våldet ökar över tid och framför allt under de senaste åren. Våldsfilmer och dataspel hos unga har länge visat sig i forskningen som faktorer som påverkar aggressivitet. Våldsspelen som genre har en dominerande marknadsandel och ofta är spelen baserade på ytterst orealistiska förhållanden hur människans fysik är förskaffad. På film ser man slagsmål i ett glorifierat ljus och det är svårt att få en insikt i hur lite människokroppen de facto klarar av. Bristande kunskaper hos ungdomar i medicinska och rättsliga konsekvenser av våld är uppenbara.

 

Det finns även tydliga data på att alkohol och droger finns med i våldet bland unga. Det finns de som hävdar att över 75% av misshandelsfallen har inslag av alkoholpåverkan. En annan faktor som troligen har signifikant roll i den negativa våldsutvecklingen, är utanförskapet. Den stora ungdomsarbetslösheten vet vi bidrar till att stora skaror av unga drar runt utan mål och saknar framtidstro. Det är numera vida känt att kriminella gäng med lätthet rekryterar unga som där får ?synas? och möjlighet till försörjning.

 

Brist på föräldrars närvaro eller avsaknaden av vuxna förebilder har även en avgörande roll i ungas skeva värderingsgrunder. Kriminella blir i denna situation lätt förebilder. Det är inte ovanligt att man finner unga våldsverkare hos dysfunktionella familjer.

 

Hur kan man stoppa våldsutvcklingen?

Som alltid finns en uppsjö av åsikter om hur man ska lösa detta växande problem. Vissa åtgärder måste dock anses som symtomatisk behandling. Att vi behöver fler poliser är säkert rätt och kan dämpa utvecklingen genom deras närvaro. Att unga måste ha tillgång fritidsgårdar eller sportanläggningar är likaså ett måste.

 

Föräldrars närvaro och Livskunskap

Personligen tror jag att vi måste börja om lite från grunden och acceptera att det kommer att ta tid innan vi kan se en verklig förändring. Om vi för en kort stund bortser från bidragande faktorer som våldsfilmer, dataspel och alkohol, tror jag att de signifikanta effekterna ligger i att påverka ungdomars attityder tidigt-redan i förskolan. Det huvudsakliga ansvaret är naturligvis föräldrarnas men skolan har likaså en avgörande och viktig roll. Det är föräldrarnas uppgift att skapa dessa essentiella grunder för respekt av andra medmänniskor. Dessvärre vet vi att detta inte alltid sköts optimalt. Lärarna måste ägna tid åt att diskutera värderingar och även t.ex. förmedla konsekvenserna av ett slag eller en spark. Redan idag finns olika aktiviteter gällande livskunskap i skolan men mer måste göras. En uppenbar brist är att det inte finns en genomgripande process för detta genom skolans olika årskurser varför kontinuiteten i ett påverkansprogram förloras. Därtill, dagens lärare är helt överbelastade med uppgifter som måste prioriteras vilket gör saken svårare. För att verkligen lyckas med detta måste ett genomgripande påverkansprogram troligen skrivas in i läroplanen av Skolverket, samtidigt som man måste se över vad som verkligen är ett måste att göra för en lärare. Det går inte bara att lästa på mer!

 

Ökat civilkurage

Det har förts samtal på regeringsnivå om att lagstadga om civilkurage, att det ska vara olagligt att inte agera när man ser en lagöverträdelse. Jag ser att problematiken ligger främst i att man helt enkelt inte har verktygen för hur man ska agera. Majoriteten av oss önskar ingripa när man ser att en medmänniska far illa. De flesta svenskar uppger att de någon gång har önskat att de skulle våga agera i en situation när man känner att en annan person blivit utsatt eller att man velat säga åt en annan person att uppföra sig. Många vågar helt enkelt inte ingripa.

 

Skolan har en viktig roll om inte avgörande när det kommer till barns uppfostran och hur de agerar i olika situationer de ställs inför. Det är i skolan som barnen möter omvärlden, träffar personer med olika socioekonomiska bakgrunder och likaså personer med olika åsikter. Det är även här som många konflikter uppstår och barnen måste lära sig att hantera dessa på ett konstruktivt sätt. Lärarna måste ägna ännu mer tid åt att diskutera värderingar med eleverna. Fokus ska ligga på värdegrund, civilkurage, konflikthantering och medling.

 

Våldshandling ska leda till efterföljd

Det finns en uttalad frustration hos människor genellt att våldsverkare, unga och äldre, inte får kännbara straff. Jag är ingen juridisk expert men jämför man med andra länder i Europa, verkar det som staffskalorna skiljer sig. Grundprincipen med ett straff torde vara att skicka en klar signal till våldsverkare eller protentiella brottslingar, att brott inte lönar sig. I en rättsstat måste det inte finnas några tvivel hos befolkningen att vi har adekvata resurser att utreda våldsbrotten, samt att domstolarna ska verka för att ett våldsbrott verkligen leder till en efterföljd.

 

Det finns omfattande forskning som föreslår olika lösningar på hur man bäst kan minska våldet. Mycket har prövats och dessvärre har resultatet inte motsvarat de stora förväntningarna man haft. En sak är klar, våldet har funnits länge och kan inte elimineras över en natt med enkla medel. För att lyckas med detta kommer det att krävas innovativa och samordnade insatser på olika nivåer i samhället. Våldet kostar samhället gigantiska ekonomiska summor varje år. Det mänskliga lidandet kan man naturligtvis inte att kvantifiera. Vi alla önskar att barn och ungdomar ska växa upp i en trygg miljö där ingen ska behöva vara rädd att gå ut. Det är hög tid att agera mot problemet.

 

 

 

Anton Abele

Operativ chef, Stoppa Gatuvåldet


Tipsa en vän