När en hjärnskada inte är medfödd, eller beror på sjukdomar som MS, Parkinson eller demenssjukdomar, brukar man tala om förvärvad hjärnskada. Den skada som beror på yttre våld kallar man traumatisk hjärnskada och kan antingen bero på en olycka eller fysiskt våld mot huvudet. Skadorna kan vara mycket diffusa och ge de mest skiftande funktionsstörningar, det beror på var och hur hårt skallen utsätts för våld. Skallskador delas in i olika grader: lätt, medelsvår, svår och mycket svår.
En skallskada kan vara allt från en hjärnskakning till mycket svår skallskada med följder som grava beteendestörningar, förlamningar, ångest, koncentrationssvårigheter, personlighetsförändringar, nedsatt minne, ljud- och ljusöverkänslighet, svårigheter att medverka aktivt och svara sin omgivning. Även en lätt hjärnskada (hjärnskakning i dagligt tal) kan ge bestående men.
Hjärnan
Hjärnan är kroppens mest komplicerade organ. Den är alltid aktiv, även när vi sover. Det är i hjärnan som alla intryck bearbetas, syn- och hörselintryck, känslor, smaker och lukter behandlas i hjärnan. Det är även hjärnan som befaller kroppen att röra sig. Drabbas man av en hjärnskada kan dessa funktioner skadas och i värsta fall förstöras helt.
Hjärnan är oerhört ömtålig och skyddas av kraniet, hjärnhinnor och av stötdämpande vätska.
Skada i höger eller vänster hjärnhalva
Man kan mycket förenklat säga att hjärnan är uppdelad i höger och vänster hjärnhalva. I de olika hjärnhalvorna behandlas olika intryck och saker. Detta innebär att om skadan är lokaliserad till en speciell del av hjärnan t ex vänster hjärnhalva påverkas man annorlunda än om man blivit skadad i höger hjärnhalva.
Skadas vänster hjärnhalva är risken stor att man blir förlamad och tappar känseln i höger kroppshalva och får svårt att prata, räkna, skriva och att se åt höger.
Skadas höger hjärnhalva kan man bli förlamad och tappa känseln i vänster kroppshalva, få problem att se åt vänster, svårt med rumsuppfattning och blir omedveten om vad som sker på vänster sida. Man kan även få en nedsatt musikalisk förmåga.
Vanliga reaktioner vid skallskada
Det första som händer den som drabbas av en skallskada är medvetslöshet eller koma, som kan innebära att man inte vaknar upp förrän efter en längre tid, ibland flera år.
När den drabbade vaknar upp kan han/hon vara förvirrad och ha minnesproblem och vara mycket trött, känslig och orolig.
Enkla saker som man tidigare gjorde utan minsta svårighet kan nu upplevas som extremt ansträngande för den drabbade. Nu är det viktigt att de krav man ställer på personen som drabbats inte är högre än vad han/hon klarar av.
Fysiska skadorna lättare att träna bort
I princip kan man utgå ifrån att den drabbade är mer medveten om sina fysiska funktionsbortfall än de intellektuella, vilka är mycket vanligare förekommande vid skallskada fysiska. De fysiska funktionerna som motorik, balans, koordination och gångförmåga är de symptom som man först ser och de som man är mest motiverad till att träna. Dessa är även de symptom som omgivningen lättast uppmärksammar och på olika sätt försöker åtgärda.
De intellektuella funktionsnedsättningar som ofta även finns med i bilden är svårast att upptäcka för den som drabbats, och även svårast att rehabilitera.
Dessa varierar mycket och kan handla om allt från apati, initiativlöshet och oförmåga till all slags långsiktig planering till rastlöshet, aggressivitet, bristande hämningar och ?barnslighet?. Ibland kan det sexuella beteendet ändras antingen mot mindre intresse eller mot ohämmat sexuellt intresse. Flera andra faktorer kan också bidra till förändrad sexualfunktion som till exempel fysiska problem som förlamning och känselstörningar.
Förändringar i känslolivet som depression eller upprymdhet kan bero på hjärnskadan eller på psykologiska reaktioner på den. Beteende- och personlighetsförändringar är ofta det största problemet vid rehabilitering efter en traumatisk hjärnskada. Detta beror ofta på hjärnskadan i sig, eftersom det handlar om förändringar av intellektuella förmågor, omdöme, initiativkraft, insikt och impulskontroll.
Även den skadades personliga egenskaper och livssituation före skadan, liksom anhörigas och den övriga omgivningens bemötande av den skadade, har betydelse. De vanligaste och de allvarligaste personlighetsförändringarna ses efter skador i de främre delarna av pannloben.