Vem ska trösta knyttet? Skymningen faller över Stockholms silhuett och gatorna fylls av folk. Kostymnissar, partypinglor, studentmössor, stillettklackar, läppstift och ölburkar i folks händer. Det är fredagskväll och hämningarna släpper ju senare timmen blir. Tvåbarnsmorsor, "grabbgänget" med fyrtiplussare, svennebananer som varit så skötsamma hela veckan och tar igen det hela med en rejäl afterworkfylla.

Tryggheten man kan känna i att det finns förnuftiga människor omkring en om det skulle hända något, en vuxen att prata med, en tröstande famn, är som bortblåst en sådan kväll. Om tryggheten  fått sig en törn och man bara vill ha någon vettig människa i närheten? Vart går man då? Finns det någon därute bland alla vinglande klackar, brölande fotbollssupportrar och ölburkar? Var finns stormens epicentrum? Vem ska trösta knyttet när morran tjuter och hemulerna går på nattens mörka väg?

Ett mobilföretag av välkänt märke har en loggprydd buss som drar ut på turné i sommar. Reklamsloganen lyder typ "vi drar ut på turné i sommar -ska du med?" och de försäkrar att de försett bussarna med sina trevligaste medarbetare och vassaste tekniker. De vill finnas där ungdomar finns.

Stoppa Gatuvåldet drar också ut på turné. I vår minibuss finns varken vassa försäljare eller fräscha mobiltelefoner. Vad som finns är en vuxen medmänniska att snacka med när hela stan får kollektiv ansvarsförlust. En filt att värma sig med när kylan, eller kanske den mentala iskölden, äter sig in i märgen. En kall läsk att dricka när den avslagna folkölen i handen förlorat sin coolhet. Kanske vi inte kan trösta knyttet, men vi kan säga ungefär såhär att på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Annika Lindberg