 |
På Kafé 44 lever kreativiteten
I en tid av ekonomisk kris, effektivisering och krav på vinst kan många ideella verksamheter riskera att försvinna. Kafé 44 gör det inte. Och det är bra - scenen fyller en viktig funktion i många ungdomars fritid.
På Södermalm går förändringarna fort. Gallerior och hotell byggs och rivs, restauranger och trendiga affärer öppnar i varje gathörn. Men på Kafé 44 ser det ut som det alltid har gjort sedan det öppnade1990. Varje tisdag och torsdag är det spelning -ofta punk, men det finns inga krav på genre eller stil för de band som spelar. Dessutom finns det ingen åldersgräns, vilket drar dit både publik och band från yngre åldrar.
Arbetet är ideellt. En grupp på omkring tio personer arbetar frivilligt och oavlönat i kafét och den tillhörande scenen. Tompa "Eken", musikscenens ansvarige, har jobbat där två dagar i veckan sen han började. Tillsammans med Janne Håkansson som också jobbar där är han den drivande kraften.
- En konsert på 44 är inte som en vanlig stor konsert. Det är mycket personligare, man kommer närmare varandra, säger han.
Jag är benägen att hålla med honom. I publiken ryms kanske femtio personer. Väggarna är nedklottrade av bilder och signaturer från band som spelat under åren. Kändare namn som Asta Kask och Charta 77 finns på samma vägg som riktigt små band, vars publik har varit deras femton kompisar. Vem som helst som vill spela kan komma och kolla med personalen när det går bra. På så sätt får stället en väldigt personlig känsla. Dessutom är det billigt. En konsert kostar upp till sextio kronor. Caféets berömda bullar som Tompa själv bakar, kostar fem kronor.
När jag frågar Tompa om vilken funktion kafét fyller pratar han om fred. Tompa har rötterna i rocken och John Lennons budskap om "Give peace a chance".
- Jag är insnöad lite på det här med möten mellan människor. När det är konsert och några band lirar här, och femtio personer väller omkring runt scenen i tre timmar ... det skapas så många möten. Jag tror det är det vi är gjorda för. Men i dagens samhälle finns en global maskinerisjukdom, allt handlar om att konkurrera med varandra. Man ska få mest, utnyttja naturresurser, arbetskraft, pengar - hela systemet bygger ju på att roffa åt sig. Då blir våldet en naturlig konsekvens av det.
Tompa säger också att han och de andra som jobbar på scenen fyller en funktion i att bidra till en bättre fritid. Dessutom får de en bättre inblick i ungdomars liv än många andra. Och det är viktigt. Brist på fritidsaktiviteter leder ofta till fylla och våld. Jag frågar Tompa hur viktigt Kafé 44 är.
- Ovärderligt, säger han. Det finns ju ingen annan som tar sitt ansvar. Tompa syftar åter på svikande föräldrar.
Men för en oerfaren kan de punkbandens brutala texter, affischerna på väggarna och den höga volymen kanske verka som en grogrund för just våld.
- Jag har sett människor komma in hit med tatueringar, nitar och skinnjackor och tänkt att de är riktigt våldsamma, säger Tompa. Och så kanske de är buffliga under spelningen. Men sen när jag pratar med dem efteråt ser jag att de är ju snorlugna.
Även om mycket av musiken är våldsam är alla väldigt lugna efteråt. Jag tror det handlar om att få av sig all energi, ladda batterierna. Folk knuffas väldigt mycket under konserten, men det är sällan bråk. Då blir jag glad, tänk att det går att ha ett sånt här högljutt ställe i gamla Svedala där det mesta verkar handla om att sänka volymen.
Men han håller med om att Kafé44 kan verka utestängande om man aldrig har varit där.
- Men jag försöker ta hand om alla som kommer hit, hälsa och dra in dem i stämningen.
Kafé 44 riskerar inte att som t ex många ungdomsgårdar tvingas stänga eller flytta. De äger sin egen lokal, och scenen och kafét finns till för nya generationer.
Jonatan Loxdal
|
|
|